Volontärer lever längre. Hur mycket av det håller?

En metaanalys sa 47 procent lägre dödlighet. Justerat blev det 24. Sedan prövade 617 466 nordirländare siffran hårdare än någon gjort förut.

Volontärer dör mer sällan än icke-volontärer. Den delen är ingen egentligen oense om. En metaanalys i Psychology and Aging från 2013 samlade studierna på vuxna över 55 och fann att volontärer hade 47 procent lägre risk att dö under uppföljningen.

Sedan justerade samma författare för det självklara: ålder, inkomst, utbildning, hur friska människorna var från början. De 47 procenten blev 24.

Hälften av rubriken handlade aldrig om volontärarbete.

Problemet med hälften som blir kvar

Tjugofyra procent är fortfarande mycket. Det mesta som sänker dödligheten med en fjärdedel är läkemedel, och dem reglerar vi.

Inkomst och utbildning är de störfaktorer alla nämner. Den som borde oroa dig är pilens riktning. Någon som orkar lämna hemmet, ta sig till en matbank och stå där i tre timmar är redan av det skälet friskare än någon som inte orkar. Att justera för ”utgångshälsa” är att justera för ett frågeformulär, inte för en undersökning. De sjukaste slutar med volontärarbetet innan de försvinner ur studien.

Och man kan inte lotta ut tiotusen personer till ett decennium av volontärarbete och vänta på att se vilka som dör. Så fältet satt i åratal med ett samband som alla trodde på och ingen kunde rensa.

Nordirland, och makarna

2017 slutade ett team under Dermot O’Reilly att justera hårdare och letade i stället efter en kontrollgrupp som redan matchade.

De kopplade Nordirlands folkräkning från 2011 — 308 733 gifta par, 617 466 personer — till dödsfallsregistret för de följande 33 månaderna. Folkräkningen hade frågat om du utförde obetalt frivilligarbete. Den hade ställt samma fråga till personen på din adress.

Volontärerna dog mer sällan: hazardkvot 0,78 för män och 0,77 för kvinnor, efter justering för ålder, religion, socioekonomisk position och utgångshälsa, samma bild som metaanalysen redan hade målat.

Den intressanta siffran är den andra. De makar som inte själva var volontärer, samma hus, samma gata, samma läkare, ungefär samma mat, hamnade på 1,01 och 1,00.

Om det här verkligen vore en hushållseffekt, eller en ”sådana människor lever bara längre”-effekt, borde makarna ha fångat upp en del av den. De fångade upp ingenting.

Motiven, där det blir obekvämt

En artikel i Health Psychology 2012 av Sara Konrath med kollegor använde Wisconsin Longitudinal Study och frågade inte om folk arbetade ideellt, utan varför. Fyra år senare kontrollerade de dödsfallen.

Volontärerna hade lägre dödlighet, och de som arbetade regelbundet hade ännu lägre. Men de som angav självcentrerade skäl — det ser bra ut, det tar tankarna från mina egna problem, det hjälper karriären — hade en dödsrisk som statistiskt inte gick att skilja från dem som aldrig arbetade ideellt alls.

Läst bokstavligt säger det att själva handlingen inte är det som gör jobbet.

Att läsa det helt bokstavligt vore ett misstag. Ett urval, ett fönster på fyra år, och motiv mätta genom att be människor gradera skäl på en blankett, en metod som är berömt dålig på att fånga varför någon gör något. Ingen har replikerat det i samma skala som själva dödlighetsfyndet. Det är en bra fråga. Ingen har svarat på den i stor skala än.

Vad det här faktiskt är värt

Ingen bör börja arbeta ideellt för att förlänga sitt liv. Effekten är en befolkningsstatistik och säger ingenting om din tisdag.

Ändå är det här fyndet stadigare än det mesta som upprepas om vänlighet, och stadighet är ovanligare i den här litteraturen än den borde vara. Femdollarsstudien föll isär när någon gjorde om den. Den här överlevde en studiedesign byggd just för att knäcka den, och kom ut på andra sidan med siffran mindre men hel.

Källor: Okun, Yeung & Brown, ”Volunteering by Older Adults and Risk of Mortality: A Meta-Analysis”, Psychology and Aging (2013). O’Reilly, Rosato, Moriarty & Leavey, ”Volunteering and mortality risk: a partner-controlled quasi-experimental design”, International Journal of Epidemiology 46(4), 1295–1302 (2017). Konrath, Fuhrel-Forbis, Lou & Brown, ”Motives for Volunteering Are Associated With Mortality Risk in Older Adults”, Health Psychology 31(1), 87–96 (2012).