”Tack så mycket!” fördubblade hjälpen. Nu spelar det roll vem som gjorde experimentet.

Åtta ord av tack fördubblade andelen som hjälpte igen, från 32 till 66 procent. De två experimenten gjordes av Francesca Gino. Vad som står kvar av den kända studien om tacksamhet.

Någon gång före 2009 fick sextionio studenter vid ett universitet i sydöstra USA i uppgift att rätta ett personligt brev åt en arbetssökande som hette Eric Sorenson. De skickade sina kommentarer till Erics Gmail-adress. Eric fanns inte. Svaret som kom dagen därpå var skrivet av forskarna, och det fanns i två versioner.

Den första löd: ”Hej [namn], jag ville bara säga att jag har fått dina kommentarer på mitt brev. Jag undrar om du kan hjälpa till med ett andra brev som jag har skrivit och ge mig synpunkter på det.” Den andra var exakt likadan, med åtta engelska ord tillagda efter första meningen: ”Thank you so much! I am really grateful.” Tack så mycket, jag är verkligen tacksam.

Av de 34 studenter som fick det neutrala meddelandet rättade 11 även det andra brevet, alltså 32 procent. Av de 35 som blev tackade gjorde 23 det: 66 procent.

Resultatet publicerades av Adam Grant och Francesca Gino i Journal of Personality and Social Psychology 2010 under rubriken ”A Little Thanks Goes a Long Way” och har citerats flitigt sedan dess, i managementböcker och på introduktionsbilder för nyanställda. Ett fint fynd. Det är också just den sortens fynd som vi numera kontrollerar innan vi upprepar det, och det här har en komplikation som inte har något med tacksamhet att göra.

Fyra experiment, en idé

Artikeln innehåller fyra studier. I den andra flyttades frågan till en främling. Studenterna rättade Erics brev som förut och fick antingen ett neutralt kvitto eller tacket. En dag senare mejlade en annan student, Steven Rogoff, och bad om hjälp med sitt eget brev. Sju av de 28 som inte blivit tackade hjälpte honom. Sexton av de 29 tackade gjorde det, 55 procent mot 25. Erics tack hade smittat av sig på Steven.

Det tredje experimentet lämnade labbet. På ett offentligt universitet delades 41 insamlare med fast lön, som ringde till tidigare studenter, upp efter arbetspass. För 20 av dem kom chefen för den årliga insamlingen personligen och sa: ”Jag är mycket tacksam för ert hårda arbete. Vi uppskattar verkligen det ni gör för universitetet.” De andra 21 fick inte höra något. Veckan före ringde insamlarna i båda grupperna omkring 40 frivilliga samtal var. Veckan efter låg de otackade på 41 i snitt. De tackade låg på 63.

Det fjärde var det tystaste. Sjuttionio studenter rättade ett brev i labbet, och sedan kom en skådespelare som spelade Eric in för att lämna några papper och pratade lite om vädret. I hälften av fallen lade han till ”Tack för dina kommentarer.” De som hörde det lade 22,8 minuter på nästa brev. De som inte gjorde det lade 19,8.

Det som intresserade forskarna var varför. De mätte om tacket fick människor att känna sig mer kompetenta, om det gjorde dem gladare och om det fick dem att känna sig uppskattade. I de två studier där humöret mättes rörde det sig inte alls. Känslan av kompetens steg ibland också, men den förklarade aldrig den extra hjälpen. Det gjorde känslan av att vara uppskattad, i alla fyra studierna: de som blivit tackade kände starkare att de hade gjort skillnad för personen och att de var värderade. Läst så fungerar ett tack mindre som beröm och mer som ett kvitto: ett bevis på att hjälpen kom fram.

Komplikationen

Francesca Gino blev en av världens mest kända beteendeforskare, professor vid Harvard Business School som skrev om ärlighet. År 2021 väckte forskarna bakom bloggen Data Colada frågor om hennes data, och i juni 2023 lade de offentligt fram belägg för manipulerade data i fyra artiklar hon var medförfattare till. Harvards interna utredning fann att hon gjort sig skyldig till forskningsfusk. I maj 2025 drog universitetet in hennes fasta tjänst, det första kända fallet där sedan åtminstone 1940-talet. Gino förnekar fusk och stämmer Harvard, som har stämt tillbaka. Ingen av de fyra utpekade artiklarna är artikeln om tacksamhet.

Efter skandalen startade en grupp av hennes medförfattare projektet Many Co-Authors, där var och en som publicerat med Gino beskriver, artikel för artikel, vem som hanterade datan. För tacksamhetsartikeln är Adam Grants svar tydligt. Gino samlade in och genomförde experiment 1 och 2, de två med Erics mejl. Grant fick SPSS-filer från henne men hade, med hans egna ord, aldrig tillgång till rådatan. Gino var inte inblandad i insamlingen av experiment 3 och 4.

Grant påpekar också något som varje noggrann läsare av tabellerna ser. De två studier som Gino genomförde gav de stora effekterna, där hjälpen fördubblades från en tredjedel till två tredjedelar. De använde också, skriver han, en starkare manipulation och ett ja-eller-nej-mått, medan de senare studierna mätte något kontinuerligt. Han skrev att han undersökte möjligheten att göra om dem. Vid hans senaste uppdatering, i december 2023, hade inget publicerats, och jag har inte hittat någon oberoende replikering av Eric-experimenten sedan dess.

Ingen har visat att något i den här artikeln är fel. Det måste sägas tydligt. Men siffrorna som alla citerar, 32 mot 66, är precis den del som i dag vilar på filer som bara en person hanterade, och den personens övriga forskning prövas nu i domstol.

Vad som står kvar

Ta bort experiment 1 och 2 och du har fortfarande insamlarna och skådespelaren. En ökning av samtalen med 50 procent och 15 procent mer tid till hjälp. Verkliga effekter, bara blygsammare, från 41 och 79 personer. Så små urval kan lätt överdriva vad som händer i en större grupp.

Idén är dessutom mycket äldre än artikeln. Grant och Gino hänvisar till en rad studier som går tillbaka till 1970-talet, bland dem ett experiment från 1988 med tackkort till handläggare som besökte boende på institution, och en studie från 1995 om servitörer som tackar och om dricks. Inget av det har passerat genom de filer det gäller.

Den ärliga versionen är alltså mindre än den som hamnar på presentationsbilder. Ett kort, konkret tack gör förmodligen människor lite mer villiga att hjälpa igen, och mekanismen, känslan av att hjälpen betydde något, stämmer med mycket av det vi redan vet om varför folk engagerar sig ideellt och varför de slutar. Om åtta ord verkligen fördubblar något är för närvarande en öppen fråga.

På Good People Map har varje god gärning en tackknapp under sig. Om det var du som fick hjälp tar det ett tryck när du är inloggad. Forskningen, även i sin blygsammare version, tyder på att personen på andra sidan märker det, och att det betyder mest nästa gång någon ber dem om något. Vi har skrivit om ett närliggande fynd i Folk säger ja ungefär dubbelt så ofta som du tror: den som ber om hjälp underskattar hur glad hjälparen blir av att ha blivit tillfrågad. Ett tack sluter samma cirkel från andra hållet.

Källor

• A. M. Grant, F. Gino, ”A Little Thanks Goes a Long Way: Explaining Why Gratitude Expressions Motivate Prosocial Behavior”, Journal of Personality and Social Psychology 98(6), 946–955, 2010 — https://doi.org/10.1037/a0017935
• Many Co-Authors, artikel nr 123, redogörelse av Adam Grant (senast uppdaterad 26 december 2023) — https://manycoauthors.org/gino/123
• ”Harvard Revokes Tenure From Francesca Gino, Business School Professor Accused of Data Fraud”, The Harvard Crimson, 27 maj 2025 — https://www.thecrimson.com/article/2025/5/27/gino-tenure-revoked/
• ”Francesca Gino lost her Harvard tenure. Now she's taking the university to court”, GBH News, 16 september 2026 — https://www.wgbh.org/news/education-news/2026-09-16/francesca-gino-lost-her-harvard-tenure-now-shes-taking-the-university-to-court