378 kaffe betalade vidare – och varför generositeten krymper på vägen

En kaffekedja i Florida nådde 378 bilar. Experiment visar att främlingar för rättvisa och snålhet vidare, medan generositet når nästa person som rättvisa.

Klockan sju en onsdagsmorgon i augusti 2014 betalade en kvinna i en Starbucks drive-through i St. Petersburg, Florida, för sitt iskaffe och för beställningen i bilen bakom. Den föraren gjorde likadant. Och nästa. Personalen började föra räkning, och elva timmar senare stod den på 378.

Kedjan bröts klockan sex på kvällen. En kund fick höra att hennes dryck redan var betald och frågan om hon ville fortsätta. Hon betalade sin egen dryck för 2,25 dollar och körde därifrån. Baristan sa till Tampa Bay Times att han inte trodde att hon hade förstått idén. Dagen efter startade kunderna en ny kedja, och en lokal bloggare körde dit med flit för att bryta den. Kedjan drevs av skuld, inte generositet, menade han.

Forskningen om att betala vidare säger något som varken de 378 eller bloggaren riktigt fångar.

Vad som vandrar vidare mellan främlingar

Kurt Gray, Adrian Ward och Michael Norton gjorde den renaste versionen av experimentet som jag känner till, publicerad i Journal of Experimental Psychology: General 2014. I det första försöket rekryterade de 100 personer vid tunnelbanestationer och turiststråk i en stad i nordöstra USA och satte var och en ensam på en bänk med ett kuvert. I kuvertet låg det som en anonym tidigare deltagare hade lämnat av sex dollar: ingenting, hälften eller allt. Sedan fick de sex nya dollar att dela med en okänd person som skulle komma efter dem.

De som hade behandlats rättvist förde rättvisan vidare nästan exakt: de hade fått tre dollar och gav i snitt bara 38 cent mindre. De som hade behandlats snålt förde snålheten vidare, något mildrad. Och de som hade fått alla sex dollar? De gav inte sex dollar vidare. De gav ungefär 3,70, lite över hälften, och statistiskt inte mer än de som hade fått en jämn delning. Generositeten kom in och gick ut som rättvisa.

Forskarna gjorde fyra studier till och bytte pengar mot sysslor. I några fick deltagarna en omgång trevliga uppgifter (betygsätta skämtteckningar, fria ordassociationer) eller tråkiga (ringa in vokaler i kompakt italiensk prosa) och bestämde sedan vad de skulle lämna åt nästa person. Mönstret höll. Deras egen sammanfattning är rak: jämlikhet leder till jämlikhet och snålhet till snålhet, men sann generositet leder bara tillbaka till jämlikhet.

Det som drev det var dåliga känslor. I den fjärde studien kände sig de som fått de tråkiga uppgifterna mätbart mer upprörda, och den känslan förutsade hur lite de lämnade åt nästa. I den femte fick 165 deltagare på nätet en kort mellanuppgift innan de delade sina egna sysslor. Några betygsatte abstrakt konst, andra skämtteckningar. Bland dem som just hade blivit snålt behandlade lämnade de som tittat på abstrakt konst i snitt 0,37 trevliga uppgifter av två åt nästa person. De som tittat på skämtteckningar lämnade 0,78. En liten humörhöjning fördubblade ungefär det de förde vidare. Bland dem som fått en generös delning gjorde teckningarna ingen skillnad alls.

Och ändå uppstår kaffekedjorna

Om generositet krymper till rättvisa i varje led, hur får man då 378 bilar?

En annan studie, av Minah Jung, Leif Nelson, Ayelet Gneezy och Uri Gneezy i Journal of Personality and Social Psychology samma år, kommer närmare det som händer vid luckan. De tog över Cartoon Art Museum i San Francisco på dess betala-vad-du-vill-dagar och ett kaffestånd på en bondemarknad i Oakland. Vissa besökare fick höra att de fick betala vad de ville. Andra fick höra att någon tidigare redan hade betalat för dem och att de nu kunde betala vad de ville för nästa person. Pengarna gick till samma ställe i båda fallen.

Folk betalade mer när de betalade vidare. På museet 2,67 dollar per person mot 1,82. Vid kaffeståndet 2,33 dollar per kopp mot 1,93. I uppföljande labbförsök fick deltagarna sedan veta exakt hur mycket den förra personen hade betalat, och skillnaden försvann. Forskarnas förklaring: när du inte vet vad andra gav tror du gärna att de var snällare än de var, och du matchar den vänlighet du föreställer dig.

Det är precis situationen vid en drive-through. Du vet inte hur mycket bilen framför betalade. Du vet bara att de betalade, att baristan väntar och att det står en bil bakom dig. Den matchning som Gray-studien fann, rättvisa som förs vidare som rättvisa, är det som håller en kaffekedja vid liv, eftersom en kaffe mot en kaffe är ett jämnt byte.

Hade bloggaren rätt?

Delvis. Jung-studien visar att en del av det som ser ut som generositet vid luckan är människor som lever upp till en gissning om andra. Kalla det socialt tryck om du vill. Men kvinnan som betalade sina egna 2,25 och körde vidare skadade ingen, och bloggarens poäng skär åt båda hållen: en kedja där ingen känner sig fri att sluta är inte särskilt generös.

Det jag tar med mig från de två studierna värmer ingen, men det är användbart. En enda stor gest ekar sannolikt inte vidare genom en rad främlingar med full styrka. Den når nästa person som vanlig rättvisa. Det är ändå ett bra utfall, eftersom samma studier visar att rättvisa är det människor för vidare mest troget. Det som förtjänar mer uppmärksamhet är motsatt riktning. Den som blir snålt behandlad för det vidare, och en liten humörhöjning kan bryta det.

Gränserna är värda att nämna. Det här var små experiment med små insatser, sex dollar och några sysslor, och Gray-studien är ett enda forskarlags arbete som jag inte har sett replikerat direkt. Författarna undrar själva om en riktigt stor generös handling kanske beter sig annorlunda. Jag har inte hittat någon som har prövat det med en bänk och ett kuvert.

Vill du starta en kedja kan det spela större roll att vara rättvis mot den som kommer efter dig än att vara spektakulär. Och om någon just har varit otrevlig mot dig, ta den där minuten innan du möter nästa person.

Källor: Gray, K., Ward, A. F., & Norton, M. I. (2014). Paying it forward: Generalized reciprocity and the limits of generosity. Journal of Experimental Psychology: General, 143(1), 247–254. Jung, M. H., Nelson, L. D., Gneezy, A., & Gneezy, U. (2014). Paying more when paying for others. Journal of Personality and Social Psychology, 107(3), 414–431. NBC News, "378 Customers Pay It Forward to Strangers at Florida Starbucks", augusti 2014, med hänvisning till Tampa Bay Times.