Ett Repair Café lagar 62 procent. De andra 38 är poängen.

Repair Cafés loggade 37 000 reparationer 2024 och lagade 62 procent. Varför siffran tillhör den som skrev ner den, och vad de andra 38 procenten tar med sig hem.

Martine Postma hyrde en teater i Amsterdam-West för en eftermiddag. Det var den 18 oktober 2009, Fijnhout Theater, och idén var liten nog att rymmas i en mening: ta med det trasiga, sätt dig bredvid någon som vet hur man öppnar det, och se.

Hon var journalist, inte ingenjör. Det visade sig spela mindre roll än hon förmodligen fruktade.

Sjutton år senare listar hennes stiftelse 3 818 Repair Cafés. Nederländerna och Tyskland hade över trehundra var redan 2016; i dag sträcker sig kartan över Belgien, Frankrike, Storbritannien, USA, Indien och Japan. Formatet har knappt ändrats. En lokal, några bord, kaffe, ett par volontärer med skruvmejslar och symaskiner. Gratis. Du förväntas sitta kvar vid bordet medan din brödrost plockas isär, och helst hålla ficklampan.

Vad som faktiskt kommer in genom dörren

Sedan 2017 har stiftelsen byggt ett webbverktyg som heter RepairMonitor, där volontärerna loggar varje försök: vad det var för sak, hur gammal, vad som var fel, om det gick. Loggningen är frivillig, vilket spelar roll om en stund. Under 2024 registrerade de mer än 37 000 reparationer. Sextiotvå procent lyckades.

De tre vanligaste sakerna var dammsugare, kaffebryggare och byxor. Inte telefoner. Inte laptops. Saker som kostar mindre än en reparatörs framkörningsavgift och därför aldrig tas någonstans; de hamnar i ett skåp, sedan i soporna. Dammsugare kommer oftast in med en söndertuggad sladd, en död strömbrytare eller en trött motor. Två av de tre är ett tiominutersjobb för den som gjort det förut.

Den öppna reparationsdatan bakom den publika instrumentpanelen hade i oktober 2025 vuxit till 305 649 loggade reparationer. Vem som helst kan titta.

Där jag skulle sluta lita på siffran

Sextiotvå procent är en siffra om loggade reparationer, inte om besök. Ett café som aldrig öppnar RepairMonitor bidrar med ingenting, medan ett med en nitisk sekreterare loggar långt mer än sin andel. Stiftelsen publicerar inte hur många av de 3 818 caféerna som loggar över huvud taget, och den har mer än en gång bett sitt eget nätverk att snälla mata in mer data. Siffran är verklig, men den tillhör dem som brydde sig om att skriva ner den.

Samma försiktighet gäller åt andra hållet. I oktober 2025 höll University of Auckland ett café under en eftermiddag för ungefär femtio studenter och anställda och rapporterade 80 procent lyckade reparationer. Femtio personer, en fredag, mest byxor, väskor och småapparater. Det är en trevlig eftermiddag. Det är inte en kvot.

Det datan däremot visar, år efter år, är en klyfta. Saker utan elektronik, och textilier, blir lagade för det mesta. Allt med ett förseglat kretskort, betydligt mer sällan. Vilket är ungefär vad man skulle gissa, och det är ändå nyttigt att ha det nedskrivet trehundratusen gånger.

De 38 procenten

Rubriken säger att det mesta blir lagat. Det den tappar är de andra 38 procenten, och de går inte hem tomhänta. Volontären har öppnat saken, pekat på delen som gått sönder och sagt en av tre meningar: den här delen finns och kostar ungefär så mycket; den här delen finns inte längre; den här var limmad igen så att ingen någonsin skulle komma in. Alla tre är information ägaren inte hade en timme tidigare. Den sista är den sort som ändrar vad man köper nästa gång.

En enkät från Repair Network Aotearoa, citerad i samband med eventet i Auckland, frågade varför folk kommer. Tre svar kom tillbaka: de visste inte att det fanns någon reparationstjänst, de litade inte på sina egna händer, och professionell reparation såg dyrare ut än att köpa nytt.

Varför det hör hemma på en karta över grannar

Ett Repair Café är inte en tjänst. Ingen lämnar in en påse och hämtar den på tisdag. Regeln att ägaren sitter vid bordet är hela konstruktionen, och det är också den långsamma delen: en reparation som skulle ta en tekniker åtta minuter tar tjugofem, för att teknikern förklarar, och för att ägaren håller i fel ände av multimetern.

Postma startade det, enligt egen utsago, för att göra något åt slöseriet. Jag tvivlar på att det är det som hållit det vid liv. Jag tror inte att 309 caféer öppnade i Tyskland fram till 2016 på grund av deponistatistik. Troligare att en pensionerad elektriker i en småstad inte hade något att göra på lördagsmorgnarna, och att en lokal stod tom. Någon satte upp en lapp.

Internationella reparationsdagen, påhittad 2017, infaller tredje lördagen i oktober. I år är det den 17 oktober. Finns det ett café inom räckhåll är det dammsugaren du ska ta med. Finns det inget inom räckhåll är den tomma fläcken på kartan din: hitta en lokal, och sätt upp en lapp.

Källor

• Repair Café International Foundation, "About Repair Café" — https://www.repaircafe.org/en/about/
• Repair Café International Foundation, "RepairMonitor factsheet provides insight into repair data for 2024", 13 maj 2025 — https://www.repaircafe.org/en/repairmonitor-factsheet-provides-insight-into-repair-data-for-2024/
• RepairMonitor, öppen reparationsdata och FAQ — https://www.repairmonitor.org/en/FAQ
• "Repair Café", Wikipedia, uppgifter per oktober 2025 (3 818 caféer; 305 649 loggade reparationer; landssiffror 2016) — https://en.wikipedia.org/wiki/Repair_Caf%C3%A9
• University of Auckland, "Repair cafe a 'huge hit' with 80 percent success rate", 17 oktober 2025 — https://www.auckland.ac.nz/en/news/2025/10/17/repair-cafe-a-huge-hit-with-80-percent-success-rate.html