Halva Sverige arbetar ideellt. En fjärdedel av dem bär timmarna.

Sju svenska befolkningsundersökningar sedan 1992 landar varje gång på 48–53 procent. Rapporten 2024 visar att en fjärdedel av volontärerna gör det mesta: 44 timmar i månaden mot 2.

Med några års mellanrum sedan 1992 ställer ett forskningscentrum i Stockholm samma fråga till ett slumpmässigt urval av Sveriges befolkning: har du gjort något oavlönat arbete för en organisation under de senaste tolv månaderna? Den sjunde omgången gick ut 2024. Svaret landade där det alltid landar. Omkring 52 procent sa ja.

Rapporten som följde, publicerad i februari 2025 av Marie Cederschiöld högskola (tidigare Ersta Sköndal Bräcke), har en titel som säger mer än siffran: Många bidrar, få orkar bära.

Trettiotvå år, fem procentenheter

Andelen svenskar som arbetar ideellt har legat mellan 48 och 53 procent i alla sju undersökningar. Serien öppnade på 48 år 1992, föll tillbaka till 48 år 2009, toppade på 53 år 2014 och ligger nu på 52.

Det finns ingen trend i de siffrorna, bara ett golv och ett tak. En bankkris, en pandemi och smarttelefonen hände alla inom det fönstret, och kurvan märkte ingenting. Författarna, Erik Lundberg, Ebba Henrekson och Johan von Essen, säger det rakt ut i en kapitelrubrik. Det är stabiliteten som behöver förklaras, inte förändringen.

Timmar per månad är brusigare, men rör sig knappt heller. Den genomsnittliga volontären gav 13 timmar i månaden 1992, 18 år 2019, 15 år 2024. Den yngsta gruppen, 16 till 24 år, uppgav 9 timmar 1992 och 20 timmar både 2019 och 2024, med en topp på 21 år 2005 däremellan. Vad som än sägs om unga och engagemang håller tabellen inte med.

Varifrån titeln kommer

Genomsnittet är den minst intressanta siffran i rapporten. Det som spelar roll är spridningen bakom den.

Forskarna delade in alla som arbetar ideellt i fyra lika stora grupper efter timmar per månad. Den lägsta fjärdedelen ligger i snitt på 2 timmar i månaden. Nästa fjärdedel på knappt 6. Den tredje på 13 timmar, med en median på 12. Den högsta fjärdedelen ligger i snitt på 44 timmar i månaden, median 36, med en standardavvikelse så bred (29 timmar) att en del av dem i praktiken har ett andra jobb utan lön.

Så ”halva landet arbetar ideellt” är sant, och säger nästan ingenting. Halva landet gör något. En fjärdedel av den halvan gör det mesta. Ungefär var åttonde svensk håller uppe de strukturer som de övriga tre fjärdedelarna av volontärerna kommer förbi några timmar i månaden: två för somliga, ett dussin för andra.

Den åttondelen är också den grupp som är mest utsatt för det vi skrev om förra året: volontären som slutar komma. Rapporten noterar en ”inte obetydlig andel” aktiva volontärer som uppger missnöje eller ambivalens inför arbetet. Unga är mindre positiva till ideellt arbete än äldre, som oftare tar det för givet.

Vem som hamnar i halvan

Utbildning, en stabil inkomst från arbete eller pension och att ha barn höjer alla oddsen för att arbeta ideellt. Gifta med barn under 18: 66 procent arbetar ideellt. Gifta utan barn: 51. Rapportens egen läsning är att ideellt arbete följer resurser och nätverk, alltså tvärtemot vad ordet ”välgörenhet” antyder. Du arbetar ideellt för att ditt barn spelar fotboll och klubben behöver en kassör. Du arbetar ideellt för att du har kvällen ledig och en bil.

Bland dem som är sjuka, arbetslösa, föräldralediga eller helt utan inkomst sjunker andelen till 35 procent. Inom den gruppen finner rapporten att 40 procent av kvinnorna arbetar ideellt mot 30 procent av männen. Det är en liten och blandad grupp, så könsskillnaden där bör läsas med viss försiktighet. Det är 35 som är siffran att minnas.

En reservation som författarna själva gör

År 1992 svarade 72 procent av dem som drogs i urvalet. År 2024 svarade 2 507 av 8 578 personer dragna ur befolkningsregistret, vilket är 29 procent. Forskarna viktar för inkomst, utbildning och andra registeruppgifter från SCB, och de är öppna med att den lägsta inkomstkvartilen svarade till 18,7 procent mot 33,5 procent för de två högsta. Människor som fyller i en lång enkät om medborgerligt engagemang är rimligen mer engagerade än de som slänger den. De 52 procenten kan vara något generösa. Stabiliteten över 32 år är svårare att förklara bort, eftersom svarsfrekvensen har fallit gradvis medan andelen inte har rört sig.

Hur det ser ut på en karta

Good People Map registrerar gärningar, inte timmar. Den som skottar grannens gång en gång i januari syns på samma sätt som den som driver ett språkkafé på måndagar för nionde året. De svenska siffrorna säger att båda är verkliga, båda räknas in i de 52 procenten, och att den andra är sällsynt. Känner du en sådan, tacka inte. Ta en av måndagarna.

Källor

• Lundberg, E., Henrekson, E. & von Essen, J. (2025). Många bidrar, få orkar bära: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024. Marie Cederschiöld högskola, Arbetsrapportserie nr 123, Stockholm, februari 2025. mchs.diva-portal.org (andelar per undersökningsår s. 17–21, tabell 2 timmar per månad, kvartiler s. 30–31, bakgrundsfaktorer kap. 3, metod bilaga 1).
• von Essen, J. & Svedberg, L. (red.) (2020). Medborgerligt engagemang i Sverige 1992–2019. Ersta Sköndal Bräcke högskola. esh.diva-portal.org (51 procent 2019).
• Volontärbyrån (2025). Ny rapport: Ideellt arbete i Sverige 1992–2024. volontarbyran.org