Fyrtiotre ungar gick tillbaka i vattnet. Lagen hade inget med saken att göra.

Ett dekret förbjöd hajfiske i hela Colombia 2021 och ändrade nästan ingenting på wayuukusten. Ett projekt som ger fiskarna ett anteckningsblock ändrade sjutton båtar av tjugo.

I maj 2026 drog fiskare på grundvattnet vid Bahía Hondita, ökenkusten längst upp i Sydamerika, upp en stor tigerhajshona. När de öppnade henne visade det sig att hon var dräktig. Juan Manuel Uriana, trettiotre år och ordförande i den lokala fiskeföreningen, gjorde något hans far inte hade gjort: han fick ut ungarna levande och satte tillbaka alla fyrtiotre i vattnet.

Han hade lärt sig hur. Det är hela historien, och den är mindre och märkligare än den version ett pressmeddelande från en naturvårdsorganisation hade skrivit.

En kust där protein inte är en metafor

Punta Gallinas är ungefär femtio wayuufamiljer, bosatta där det colombianska departementet La Guajira tar slut. Getter, salt, vind och fisk. Närmaste orter med marknad, Uribia och Riohacha, ligger timmar bort över sand.

I La Guajira bor omkring sju procent av Colombias befolkning, och departementet står för mer än en femtedel av landets barndödsfall kopplade till undernäring. En studie från 2026 följde 398 barn i tjugosju wayuusamhällen i grannkommunen Manaure och fann någon form av undernäring hos nittiotvå procent av dem, till övervägande del kronisk tillväxthämning snarare än plötslig akut svält. Protein är ingen abstraktion på den här kusten. Hajkött har ingått i det så länge någon minns.

Vad Bogotá bestämde, två gånger

I mars 2021 undertecknade Iván Duques regering dekret 281. Hajar, rockor och havsmöss bytte status: de upphörde att vara en fiskeresurs och blev en hydrobiologisk resurs. I praktiken lyfte formuleringen bort dem från det en människa lagligen får fånga eller sälja, var som helst i Colombia, av vilket skäl som helst.

På pappret är det en bra lag. De colombianska karibiska vattnen rymmer omkring nittio haj- och rockarter enligt Camilo García, professor i marinbiologi vid Colombias nationella universitet, och de utanför La Guajira hör till de minst undersökta i landet. Flera av dem är illa ute: småögd hammarhaj är akut hotad, svartnosad haj är hotad.

Läst från ett hus i Punta Gallinas sade samma dekret att mat som redan låg på bordet nu var smuggelgods. Tre år senare utfärdade Petros regering resolution 0119, den 24 januari 2024, som avkriminaliserade bifångst av elva hajarter och fyra rockarter men behöll förbudet mot riktat fiske. Jordbruksminister Jhenifer Mojica förklarade omsvängningen rakt på sak: staten kan inte kriminalisera kustsamhällen, och livsmedelssuveränitet är inte förhandlingsbar. Naturvårdaren Sandra Bessudo kallade den nya regeln full av hål och sade att den inte skyddade någonting alls. Båda hade rätt. Ute i vattnet ändrade ingen av versionerna särskilt mycket, eftersom ingen står på den stranden och kontrollerar om hajen i båten kom dit av misstag.

Det som faktiskt ändrades

Wilfrido Arends, fyrtiosex år, känd av alla som Caracas, fiskar från Punta Gallinas. Tillsammans med den colombianske biologen Felipe González startade han Proyecto Puyuii, som gör något dekretet aldrig försökte sig på: det ber fiskarna skriva ner vad de får. Art, storlek, kön, var och när.

Diego Cardeñosa, marinbiolog vid Florida International University, lär dem artbestämning och hur man får tillbaka ett djur levande över relingen. Projektet driver på för nät med större maskor, som släpper igenom de små, och avråder från långrev. Uriana visste hur man öppnar en dräktig hona och räddar kullen därför att någon hade visat honom det, nyligen, på hans eget språk, på hans egen strand.

Enligt projektets egen räkning har sjutton av de ungefär tjugo båtarna i Punta Gallinas slutat fiska haj avsiktligt. Alexi López, femtiosex, som tidigare jagade dem, guidar nu turister. Luzmila Arends, Wilfridos syster, driver ett gästhus i byn.

Det finns forskning bakom mönstret. År 2021 publicerade Neil Dawson och sexton kollegor en systematisk översikt i Ecology and Society som omfattade 169 studier av naturvårdsprojekt, mestadels i Afrika, Asien och Latinamerika. Där lokalbefolkningen hade verkligt inflytande över besluten gav projekten både bra miljöresultat och bra sociala resultat i 56 procent av fallen. Där förvaltningen låg hos ett externt organ var siffran 16 procent. Översikten handlar om vilka som är i rummet när en regel skrivs, och hur mycket det förutsäger om regeln överlever mötet med dem den gäller.

Vad den goda nyheten kostar

En uppköpare i Riohacha eller Uribia betalar fortfarande omkring femtiotusen colombianska pesos per kilo för fenor, runt femton dollar, kontant, utan frågor. Inget dekret undertecknat i Bogotá har rubbat den siffran.

Sedan finns det som hände med alternativet. Get är det andra proteinet här, och torkan 2025 tog nästan alla; Luzmila förlorade 247 av sina 300 djur. Ersättningen för hajkött dog samma säsong som argumenten mot hajkött blev starkare. Turismen, den andra vägen ut, är säsongsbetonad och tunn, och den hänger på om besökare tar sig till ett av landets mest svårtillgängliga hörn.

Felipe González formulerar projektets vad utan utsmyckning: om fiskaren tjänar mer på att visa djuret än på att döda det, där har du lösningen. Ingen har fått ut något på det vadet ännu. Och sjutton båtar av tjugo är en siffra projektet räknat fram själv, på en plats där närmaste oberoende fiskeobservatör finns tio mil bort åt vilket håll som helst. Mongabays Euan Wallace, som rapporterade från Punta Gallinas i augusti, noterar även den svårare versionen: utan forskning kan även husbehovsfiske tyst driva ett bestånd förbi den punkt där det återhämtar sig.

"Det känns som om ens programmering har skrivits om", säger Arends. "Från jägare till beskyddare."

Dekretet beordrade precis det utfallet 2021 och fick det inte. Ett projekt med ett anteckningsblock och ett grovmaskigare nät fick det på fyra år, på samma strand, av samma män. Fyrtiotre tigerhajsungar gick tillbaka i vattnet vid Bahía Hondita därför att en av de männen hade fått lära sig något och bestämde sig för att använda det.

Källor

• Euan Wallace, "Indigenous fishers rethink shark hunting & protect species on Colombia's coast", Mongabay, 20 augusti 2026 — https://news.mongabay.com/2026/08/indigenous-fishers-rethink-shark-hunting-protect-species-on-colombias-coast/
• Decreto 281 de 2021, Gestor Normativo, Función Pública (Colombia) — https://www.funcionpublica.gov.co/eva/gestornormativo/norma.php?i=160550
• "Pescadores que 'capturen' un tiburón no serán criminalizados", El Colombiano, 14 februari 2024 (Resolución 0119 de 2024) — https://www.elcolombiano.com/colombia/como-cambio-la-norma-de-pesca-de-tiburones-y-rayas-en-colombia-BF23734454
• Dawson, N. M. m.fl., "The role of Indigenous peoples and local communities in effective and equitable conservation", Ecology and Society 26(3):19, 2021 — https://www.ecologyandsociety.org/vol26/iss3/art19/
• "Nutritional Follow-Up in Indigenous Children Under Five Years in Colombia", Children, 2026 — https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC13406853/
• ICSF, "On Colombia's food-insecure desert coast, how Indigenous fishers are responding to shark hunting ban" — https://icsf.net/newss/on-colombias-food-insecure-desert-coast-how-indigenous-fishers-are-responding-to-shark-hunting-ban/