Rullstolen stannar på bryggan. Den gratis lektionen är den dyra delen.

En segelklubb i Galicien har lärt ut anpassad segling gratis sedan 2012, för runt 150 000 euro om året. Den tekniska tillgängligheten är löst sedan länge — ändå har grenen nekats Paralympics tre gånger.

César Maquieira är femtioett år och bor på den galiciska kusten i nordvästra Spanien, där Atlanten tränger långt in i landet genom dränkta dalgångar som kallas rías. Han fiskade och seglade under större delen av sitt liv. Sedan tog en degenerativ muskelsjukdom kraften ur benen, och en tid tog den mer än så — enligt honom själv kom depressionen innan han hann anpassa sig.

2016 hörde han talas om ett regionalt tillgänglighetsprogram och dök upp på Monte Real Club de Yates i Baiona för en första lektion. Vädret var uselt den dagen. Han gick ut ändå, och han har gått ut två gånger i veckan sedan dess.

Berättat så kort låter det som en historia om en båt. Det är mest en historia om en budget.

Vad en gratis lektion kostar

Klubbens Escuela de Vela Adaptada öppnade 2012 under en devis som ungefär betyder segling för alla. Den håller öppet dagligen från september till juni. Instruktörerna måste gå en utbildning särskilt för anpassad segling innan de får undervisa, och båtarna är byggda för uppgiften: tvåsitsiga GOS16 med ergonomisk sittbrunn och tyngd köl, så att en jolle som seglas av någon som inte kan hänga ut med sin egen kroppsvikt inte lägger sig. Det finns lyftanordningar på bryggan och en teorisal i land.

Ett par dussin personer går igenom skolan varje år — med fysiska, sensoriska, intellektuella och psykiatriska funktionsnedsättningar, och på senare tid även äldre, barn i samhällsvård och kvinnor som överlevt våld i hemmet. Ingen betalar något.

Programmet kostar ungefär 150 000 euro om året och finansieras av regionala bidrag, företagssponsorer och klubben själv. Olaia Cabo Martinez, som driver skolan, beskriver vad pengarna köper: "Känslan av frihet i båten, när de lämnar rullstolen, är otrolig. Man ser att de får mer tilltro till sig själva."

Sporten som gång på gång får höra att den är för liten

Segling var en paralympisk gren. I januari 2015 tog Internationella paralympiska kommittén bort den ur programmet för Tokyo 2020. Det handlade inte om svalnande intresse bland seglarna — grenen klarade inte IPC-regelbokens minimikrav på global spridning. Den kom inte tillbaka till Paris 2024 heller. Den 30 januari 2023 presenterade IPC de tjugotvå grenarna för Los Angeles 2028, utvalda bland trettiotre ansökningar, och segling fanns återigen inte med.

World Sailing hade ägnat åren däremellan åt precis det som kriteriet efterfrågade. När LA-beskedet kom räknade förbundet fyrtioen aktiva nationer på fem kontinenter, mer än 630 registrerade paraseglare och 210 seglare och tränare från trettionio länder genom sitt utvecklingsprogram sedan 2017. Det ändrade inte svaret. "Ingen gren har någonsin återinförts, och vi visste att det här skulle bli svårt", sade förbundets vd David Graham efteråt.

Ramper var aldrig problemet

Peter Jacops driver Sailability South Africa från Kapstaden och bygger SV14-jollar ritade av den nederländska konstruktionsbyrån Simonis-Voogd; dessförinnan byggde han tillgängliga båtar i Thailand. Tokyobeslutet är skälet till att han började, och Brisbane 2032 är det han siktar på. Jacops säger det rakt ut: "Problemet är att segling nu är fysiskt tillgängligt men inte ekonomiskt tillgängligt."

I Storbritannien har Disabled Sailors Association sagt ungefär detsamma sedan 1993, då Mike Wood — förlamad från bröstet och nedåt efter en trafikolycka, och en gång avvisad från en segelklubb för att han satt i rullstol — lade de 20 000 pund han fått i ersättning på att starta den. "Rullstolsburna räknas ofta inte in", är hans egen beskrivning av det han försökte rätta till. Föreningen driver i dag två båtar med tillgängliga kojer och toaletter, lånar ut fyrtio anpassade jollar till klubbar och räknar med att mer än 25 000 personer med funktionsnedsättning har kommit ut på vattnet genom den. Just nu samlar den in 2,5 miljoner pund till en båt som klarar en jordenruntsegling.

Vad forskningen faktiskt bär

Det starkaste underlaget handlar inte om segling alls. Jaarsma med kollegor gick igenom femtiotvå studier om idrottsdeltagande bland personer med fysiska funktionsnedsättningar — tjugosju av dem om ryggmärgsskada — för Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports 2014. De personliga hindren var hälsan och funktionsnedsättningen i sig; de miljömässiga var anläggningar, transporter och att komma in genom dörren. Det som fick folk att återkomma var enklare: att det var roligt, hälsan och andra människor.

Nästan allt på hinderlistan inträffar innan idrotten börjar. En klubb som tar bort avgiften, äger lyften och utbildar sina egna instruktörer arbetar med just den halvan.

Svagt underlag, mjuka pengar

Forskningen om segling specifikt är pinsamt tunn. Catherine Lamont-Robinson, Val Williams och Trevor Thompson följde åtta seglare med funktionsnedsättning under resor med fullriggare i en artikel från 2018 i Scandinavian Journal of Disability Research, byggd på ljuddagböcker förda till sjöss, bilder gjorda ombord och intervjuer efteråt. I fjol publicerade Boarini med kollegor en studie i Scientific Reports om fem dagars seglingsrehabilitering: åtta italienska tonåringar med sällsynta skelettsjukdomar, bärbara sensorer, validerade formulär — och ett uttryckligt påpekande från författarna att detta var en genomförbarhets- och säkerhetspilot, inte ett bevis för nytta. Två studier, sexton personer tillsammans.

Pengarna är inte stadigare. Omkring 150 000 euro om året för ett par dussin deltagare är en hög kostnad per person, och en stor del av dem är regionala bidrag, som lever en budgetcykel i taget. Om modellen överlever ett dåligt år i Galiciens idrottsbudget avgör inte klubben.

Martinez minns en elev som grät vid åsynen av en sjöstjärna och en annan som på skämt friade efter en snabb halvvind tvärs över viken. Maquieira formulerar sitt eget fall annorlunda: "Att segla på havet, det är som ett språng, för att komma fram till något nytt."

Ingen av dem beskriver terapi. De beskriver en vanlig eftermiddag som de flesta kan köpa och somliga inte kan.

Källor

• Peter Yeung, "With Adapted Sailing, the Sea Is for Everyone", Reasons to be Cheerful, 14 september 2026 — https://reasonstobecheerful.world/adapted-sailing-school/
• Escuela de Vela Adaptada, Monte Real Club de Yates Baiona — https://www.mrcyb.es/escuela-de-vela-adaptada-3/
• "No Sailing at 2028 Paralympic Games", Scuttlebutt Sailing News, 30 januari 2023 — https://www.sailingscuttlebutt.com/2023/01/30/no-sailing-at-2028-paralympic-games/
• "US Sailing Statement On Tokyo 2020 Paralympic Sailing IPC Decision", US Sailing, 2015 — https://www.ussailing.org/news/us-sailing-statement-on-tokyo-2020-paralympic-sailing-ipc-decision/
• Jaarsma, E. A. m.fl., "Barriers to and facilitators of sports participation for people with physical disabilities: a systematic review", Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports 24(6): 871–881, 2014 — https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24730752/
• Lamont-Robinson, C., Williams, V., Thompson, T., "Pitching Perspectives on Disability: Voyage Experiences of Disabled Sailors on Tall Ships", Scandinavian Journal of Disability Research 20(1), 2018 — https://sjdr.se/articles/10.16993/sjdr.23
• Boarini, M., Banchelli, F., Fittipaldi, S. m.fl., "Feasibility and safety of sailing based rehabilitation for rare skeletal disorders using wearable sensors and patient reported outcomes", Scientific Reports, 2025 — https://www.nature.com/articles/s41598-025-22231-8