Trettiotre skåningar som sällan får ett tack bjöds på middag i Malmö
Den 27 augusti bjöd landshövding Peter Danielsson in 33 skånska vardagshjältar till Residenset i Malmö. Nominerade av sina egna kommuner — för sådant ingen betalar dem för.
Torsdagen den 27 augusti dukades det upp på Residenset i Malmö. Landshövding Peter Danielsson stod värd. Gästerna var trettiotre personer som kommunledningarna runt om i Skåne hade pekat ut — inte för att de vunnit något, inte för att de sitter i någon styrelse, utan för att de gör saker som ingen betalar dem för.
Idrottseldsjälar. Företagare. Kulturutövare. Folk som lägger sina kvällar på natur- och samhällsfrågor. Det blev diplom, mat och en kväll där de för en gångs skull blev serverade.
"Jag ser verkligen fram emot att träffa alla dessa vardagshjältar och personligen tacka dem för deras insatser. Det är alltid lika intressant att träffa personer som brinner för ett område, oavsett vad det är", sa Danielsson inför middagen.
Några av dem:
Abdullrahman Qasim, Skurup. I många år har han öppnat Restaurang Sara för människor som annars riskerat att sitta ensamma under högtiderna. Inte en gång, inte som kampanj. År efter år. Om utmärkelsen säger han kort: "Det känns fantastiskt."
Lillian Håkansson, Tomelilla. Föreningsledare i Tomelilla GK och drivande i Senior Sport School. Ur motiveringen: "Lillian är en engagerad föreningsledare som sprider rörelseglädje och hälsa för alla åldrar, både i gymnastikklubben och via Senior Sport School. Hon motverkar ensamhet och inspirerar."
Anja Persson, Simrishamn. Driver Gunnarshögs gård tillsammans med Erik Nilsson, och nominerades av sin kommun för sitt engagemang.
Jenny Rastamo, nominerad för sitt arbete med Humletorkan.
Under kvällen delades också Skånes naturvårdspris ut. Det gick till Bertil Sånesson och Tullstorpsåns ekonomiska förening för arbetet med hållbar vattenhushållning i Tullstorpsåprojektet — ett arbete som handlar om vatten, våtmarker och tålamod, och som mätt i rubriker är ungefär osynligt.
Det är lätt att rycka på axlarna åt en middag. Ett diplom lagar ingenting. En förrätt löser inga problem.
Men titta på vad listan faktiskt består av. En restaurangägare som ser till att ingen sitter ensam på julafton. En föreningsledare som får åttioåringar att röra på sig. En lantbrukare. Någon som håller liv i ett kulturhus. Det här är inte välgörenhet med nittiokonto och insamlingskampanj. Det är den sortens arbete som håller ihop en kommun i vardagen och som nästan aldrig syns i någon statistik.
Det intressanta med Skånemiddagen är riktningen. Vanligtvis går det åt andra hållet: eldsjälarna arrangerar, lagar maten, ställer fram stolarna och diskar efteråt, medan andra äter. Här vändes det. Någon annan lagade maten. De fick sitta ner.
Nomineringarna kom inte heller från en jury i Stockholm. De kom från kommunerna själva, från människor som vet vem på orten som faktiskt sliter. Det är ett bättre sätt att välja än de flesta priser har.
Enklast är att kalla en sådan här nyhet symbolisk och gå vidare. Värst vore att göra ingenting med den. Poängen är inte middagen. Poängen är att någon satte sig ner och skrev en lista över vem i den egna kommunen som förtjänar ett tack, och sedan skickade den vidare.
Den listan går att skriva var som helst. Den behöver inget residens. Den behöver bara att någon tar sig tid att komma på namnen.
Vem står på din?
Källor:
Läs vidare
Diskutera denna artikel
Gå med i konversationen i vårt communityforum.